Afghan Tales
Uppdraget var att skapa form och marknadsföring för utställningen Afghan Tales. Utställningen är ett fönster mot modern fotografi i dagens Afghanistan, där det länge rådit fotograferingsförbud och där det än idag kan vara förknippat med fara.
Efter inledande samtal landade vi i att uttrycket framförallt skulle andas modern fotoutställning. Sobert, men gärna med en liten edge, en blinking till den afghanska kulturen utan att riskera att glida över i klatschig exotifiering. Vi var överens om att formen inte skulle inte ta för mycket visuell plats från fotografierna.
Läs mer om idéarbete och koncept för form och typografi nedan.
Koncept och form
(Se bilder längst bak i bildspelet)
Jag inspirerades av en fotoserie från den brittiske krigsfotografen Finnbar O’reily: det i övrigt så enfärgat beige-bruna landskapet bryts upp av oväntat färgglada dörrar och portar. Dörrarna får effekten av en retning: Ni kan röra er därute, men här bakom, till det mänskliga, får ni inte tillträde.
Jag noterade att vissa element på dörrarna kunde liknas vid en kameras slutare. Det ledde till ett koncept där formen låter oss skymta bilderna där bakom, ger oss ett begränsat tillträde . Betraktaren förstår att genom att besöka utställningen får hen en fri bild av motivet, men frågan om hur nära vi egentligen kan komma, är redan väckt.
Formen behövde en ram. Här lekte jag med arabesken men gjorde den så enkel som möjligt: en kontrast mot det förväntade utsmyckade och en tydlig koppling till modernitet och digitalitet.
Typografi
(Se bilder längst bak i bildspelet)
Caslon var givet för brödet pga museets profil. Nu sökte jag ett lämpligt snitt att ta huvudrollen för skyltning och marknadsföring.
Hur ser det västerländska alfabetet ut när det används i Afghanistan? Det jag fann var att det ofta fanns en lätt disonans, någon skevhet, då det inte är deras egna alfabet (arabiska). Vi finner stor variation i hur kondenserat/expanderat texten framträder; små oväntade klackar ditsatta på sans-serifer, oväntade kruvor på benen till K och R. Det är en fin gräns förstås, vi är ju inte ute efter att håna någon: de är ju mer eller mindre påtvingade vårt alfabet pga den västerländska närvaron.
Jag fann även stor vairationen i bokstävernas midjor, dvs. var tvärstrecket i A, H löper, var rundningen i P fäster. Detta var just den lilla nyansen jag ville plocka upp, i en i övrigt sober typografi. Typsnittet Mohave gav mig detta (se “variations” i bilden av Mohave). Det gav mig även en slashed zero som gav den ett tekniskt drag med en nickning åt krigets närvaro.
